Långpass 180 minuter

Igår var det första gången jag skulle vara med på ett riktigt långpass, 180 minuter på spinningcykel var bokat sedan en vecka tillbaka. Jag har tidigare varit på 90 minuters pass och det är ju överkomligt. Men 180 minuter är ju dubbelt så långt...

Jag hade förberett lite grann i alla fall, köpte två par riktiga cykelbyxor just för detta. Ett par vanliga som slutar strax ovan knät och ett par av modellen pirat.

Passet var fullbokat av taggade människor. Malin och Catharina hade passet ihop. De hade delat in passet i halvtimmar. Första halvtimmen trampade vi till musik som ofta spelas på After Ski, andra halvtimmen till musik där det var en kvinnlig sångerska och sedan är det inte så klart i vilken ordning dessa teman kom.. Men det var 80-tals musik, radiohits, rock och melodifestival..

Första timmen kändes jättebra. Andra timmen var betydligt tuffare. Och den tredje timmen fick jag mentalt dela in i fjärdedelar. I början av timme tre så började tårna domna... När det var en halvtimme kvar så började låren protestera rätt duktigt. Men jag bet ihop, tjurade ihop och slutförde.

När vi väl skulle stretcha mådde jag så illa, så jag torkade av cykeln och lämnade passet. Nu i efterhand så får jag nog öva på att äta under träning, min mage fixar inte det riktigt.. Och ska jag cykla landsväg så bör jag kanske kunna det..

Jag hade mina nya cykelbyxor och det gick över förväntan bra. Det var ovant, kändes lite obekvämt i början men när byxan blivit genomvarm och svettig glömde jag bort att jag hade dem.

Nöjd över prestationen gick jag hem och njöt av solen. Om någon hade frågat igår om jag ville gå på ett likadant pass snart igen så hade jag direkt svarat nej.. Idag däremot så svarar jag ja... Visst känns det i kroppen, men jag tar mig upp och ner för trapporna och känslan av att ha gjort det är så stor att jag hoppas det snart blir ett långpass igen.