Som jag hade sett fram emot att få spinna till Jonathans lugna och haroniska utstrålning.. Hela morgonen tänkte jag "det är jag och min cykel".. En fras som Jonathan brukar säga och av någon konstig anledning så hamnar man där. Men Jonathan är speciell - han kan nog få en att orka vad som helst.. 12 minuters vråltunga backar är inga som helst problem på hans pass..
Men lycka var kortvarig, han hade vikarie.. Nu var inte vikarien dålig - tvärtom det var drag i Frida.. Men det är ju så att man blir lite låg när man "längtat".. Som tur var gick det över efter ett par minuter in på passet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar